Först några rader om den svåra bussolyckan med 53 barn och 7 ledare. Jag har läst om att dubbeldäckare inte alls är bra , om bussen hamnar i diket så blir det så stor kraft med två våningar och folk i båda våningarna. I detta fall får man räkna med smalare vägar och lösa vägrenar. Att skylla på busschauffören för att inte barn var bältade är oförskämt , ledarna är ansvarig att barn är bältade det är därför dom skickas med att se över barnen på bussresan och sedan i skidbacken , det .r inte busschaufförens uppgift. Så till livsresan när Italienarna jobbat söderut i tre veckor meddelade dom att jobbet inte alls tilltalade grabbarna så nu var resan hem beställd . Haidi nästan bröt ihop det var inte alls vad hon tänkt sig. Efter en vecka bestämde hon sig att resa efter til Berlin eller Italien . Hon hade ensam bestämt att komma till oss och fick bestämma att åka tillbaka. Så 14 dagar innan Jul satte hon sig på tåget och till sin vän som hon älskade så. Vi tyckte det kändes skönt och det var bra för henne hoppades vi. Inte ett enda meddelande fick vi från henne om hon hamnade i Berlin eller Italien . Vi firade julen 1963 med mina syskon och våra föräldrar. Fortsättning följer hälsar Sara- Dorthy