I onsdags gick jag upp till vårdcentralen och tog en influensaspruta . Fullt med folk och undan gick det 4 sköterskor i tjänst. Gick hem ochså. I går kväll var det partidebatt och flyktingkrisen var på tapeten , ingen enkel uppgift att få jobb åt alla. I kväll har vi i Bostadsföreningen glöggmingel det brukar vi ha varje advent då får vi träffas och hälsa på varandra . I Morron skall jag ha middasfrämmande och jag skall duka i kväll. På söndag är det första advent det är stämningsfullt i våran kyrka med elljusstakar i varje fönster och levande ljus där det finns plats . Jag tänker ge en glimt på bloggen av min livsberättelse .Påsken 1951 förlovade vi oss hemma i mitt föräldrahem och då började vi att fundera på var vi skulle ha vårt boende i Umeå fanns det inget jobb för min fästman han berättade för mig att han tänkte söka konditorutbildning i Göteborg vidare upplysning i nästa blogg. En skön helg önskar Sara-Dorthy. En bild från mitt adventsfönster

I måndags ringde jag till min Vårdcentral och redan dagen efter kl. 15.00 fick jag tid hos en ÀT läkare för min ordinarie läkare var upptagen. En mycket trevlig ung man tog sig mycket tid med mina tunga ben och fötter. En hel timme sedan fick jag ta en del prover som jag får svar på senare. Det klankas alldeles för mycket på Svensk Sjukvård och inte får dom försvara sig, det kan ju inte bara jag som blir väl omhändertagen . Tack alla läkare och sjuksköterskor för god omvårdnad. Så var det den moderata politikerns ovårdade omdöme om statsrådet. Mycket beklämmande att bildade män kan ha ett sånt språkbruk .Nu är det bäst att dom andra partierna inte skriker så högt vem vet dom kanske har lik i garderoben . Först och främst är det föräldrarnas uppgift att vara föredömen för sina barn , sedan är det vi alla andra som skall uppföra oss på ett anständigt sätt. Nu har jag nästan pyntat färdigt inför julen tar fram samma varje jul och allt på en gång sedan har jag det framme till tjugondag knut då dansa julen ut. I dag är det ett riktigt busväder regnar och blåser en riktigt innedag Hälsar Sara-Dorthy. Det blir inga bilder i dag det blir nästa fredag.

Nu har det Amerikanska folket valt sin President , om alla skriverier är sant så är det märkligt att han blev vald. den som lever får se resultatet. Det var en livlig debatt i programmet Opinion i går i Tv 1 kl 22.00 . Ganska intressant att höra samtalet om vinster i välfärden , för och emot. Så var Amelia À där och var orolig för framtidens åldringsvård. Hon sa jag tror att jag flyttar in hos mina barn. Det som lyste igenom var att det måste byggas flera äldreboende för att vår befolkning lever så länge. Nu har vintern kommit på alvar , inte så mycket snö här i city men moddigt är det. Min son har hjälpt mig med vinterdäck på min krycka , försiktig får man vara i alla fall. På söndag är det Fars Dag ett bra tillfälle att komma ihåg sin pappa . Jag har börjat att julpynta på balkongen och skall lägga ut bilder framöver med mitt pyntande , jag tycker det är jätteroligt. Ha det så gott till nästa fredag hälsar Sara-Dorthy

I helgen är det Allhelgona helg. Nästan alla har någon att minnas , när en förälder dör är de fördemesta gamla och kanske och då blir sorgen inte så stor men saknaden dess värre. Annat blir det när ens livskamrat dör genast vet man inte hur man skall överleva själv. Men som kristen har man en Gud att vända sig till och hämta kraft i Bibeln står det som din dag är skall också din kraft vara . I våran kyrka blir det parentation av 21 medlemmar de allra flesta i ganska hög ålder. " En liten bit av min livsberättelse fortsätter , året var 1950 , då hade jag börjat att dejta en kille som skulle bli min man. Han hade gjort lumpen i Umeå och återvänt till sitt jobb utanför Lycksele , vi träffades en gång i mån när han kom till Umeå. Semestern 1950 tillbringade vi i mitt föräldrahem pappas bil fick vi låna och då visade jag lite av bygden runt omkring Ö-vikstrakten. Bland mina i Umeå så blev det förändringar de som gick seminariet blev färdiga lärare och lämnade staden , en del förlovade sig men Siri och jag vi höll ihop i vått och torrt. Vi hade vårt boende på Teg båda två så förflöt hela året 1950. Nu skall vi tänka på våra kära som lämnat oss för en bättre värld . Hälsar Sara-Dorthy