I gårkvällens opinion behandlades tiggerifrågan igen. Det enda är att Rumänien tar hand om sina medborgare.Men det verkar långt ifrån verklighet .Själv har veckan varit följande , i måndags var jag på återbesök hos min läkare . Proverna var i stort sett bra, hon ville att jag skulle gå en promenad varje dag längden bestämde jag själv huvudsaken var att jag rörde på mig och inte blir sittande inne .På tisdag gick jag och lämnade in min dekl. I går kväll hade våran bostadsförening årsmöte, vi har inga problem i föreningen så det blir aldrig långdragit , vi avslutar med kaffe med dopp. I min livsresa så har det blivit 1970 , vi har anmält oss till vår första utlandsresa till landet Israel i 14 dagar. Vilken upplevelse tyckte vi , bara en gång förut hade vi flugit till Gotland och nu skulle flyga så långt. En familj som vi umgicks med följde ochså med. Jag har aldrig glömt vilken upplevelse det var. På hösten samma år började vår son sin teletekniska utbildning. Fortsättning följer hälsar Sara-Dorthy Jag bloggade kl 11.00 i dag men det kom aldrig in hoppas att det luckas bättre nu

Nu har vi lagt Påskhelgen bakom oss. Jag bjöd lite gäster på Påskafton och annandag Påsk . I går var jag till vårdcentralen för prover, mitt opererade knä vill inte fungera bra och på måndag skall jag träffa min läkare. Jag kan inte låta bli och kommentera regeringens beslut att stoppa alla friskolor samt förskolor hur korkad kan man bli. Det går alldeles utmärkt att kontrollera dom skolor som inte följer skollagen , bedömningen är att friskolor är mera lugna och harmoniska i en del kommuner skickas elever som behöver lugn till friskolor.Fortsättningen på in livsresa. Åren rullar på och snart var det år 1966 , vi funderade på att ändra på indelningen i villan . Vi hade gjort i ordning en trappa upp fast det var snedtak uppe. Sonen skulle få flytta upp det blev roligt för honom att få ha sina kompisar i fred.Vi gjorde ett rum av två rum. Sovrummet flyttades till gästrummet. Min man tyckte om siffror och började på allvar plugga ekonomi på Hermods som var mycket vanligt då. Vi trivdes med livet. Arbetet vännerna och staden . Skall sätta in ett par kort ett när min man står på balkongen och tittar ut på tomten och ett annat från vårt kök. Hälsningar från Sara-Dorthy

Timmarna efter jag skrev den förra bloggen upplevde vi den första terrordådet i centrala S-holm . Säpo och andra poliser och ochså politiker har kanske anat att det kunde ske i Sverige . Som vanliga medborgare så saknar vi ord, kanske det varit för lite koll på dem som kommit hit och sökt azyl dom apsolut flesta är ju skötsamma och bra på alla vis men så finns det rötägg och nu kommer regeringen att fatta tuffare lagar och regler. Sedan kan man tycka att det är mycket sorgligt att människor måste fly från sina länder och folk vill ju bo kvar i sitt land vilket är det naturliga. Det är ju ländernas diktaturer som orsakar allt elände, Sverige och Tyskland har ju gjort mycket mera än dom flesta i Europa .I denna terrorattack har polisen gjort ett jättebra jobb tillsammans med många andra. Hoppas att den värme och kärlek S-holmarna visat får bestå det är vad vi människor behöver. Jag uppskattade Kungens tal till nationen och Löfvens tal till S kongressen . Min livsresa återkommer i nästa blogg. Nu är det Påskhelg och vi bör tänka på vad Påskens budskap betyder för oss i dag . Besök gärna en Gudstjänst i Påskhelgen . Försöker att få in en påskbild från mitt kök hälsar Sara-Dorthy Glad Påsk .
I

Först några rader om den svåra bussolyckan med 53 barn och 7 ledare. Jag har läst om att dubbeldäckare inte alls är bra , om bussen hamnar i diket så blir det så stor kraft med två våningar och folk i båda våningarna. I detta fall får man räkna med smalare vägar och lösa vägrenar. Att skylla på busschauffören för att inte barn var bältade är oförskämt , ledarna är ansvarig att barn är bältade det är därför dom skickas med att se över barnen på bussresan och sedan i skidbacken , det .r inte busschaufförens uppgift. Så till livsresan när Italienarna jobbat söderut i tre veckor meddelade dom att jobbet inte alls tilltalade grabbarna så nu var resan hem beställd . Haidi nästan bröt ihop det var inte alls vad hon tänkt sig. Efter en vecka bestämde hon sig att resa efter til Berlin eller Italien . Hon hade ensam bestämt att komma till oss och fick bestämma att åka tillbaka. Så 14 dagar innan Jul satte hon sig på tåget och till sin vän som hon älskade så. Vi tyckte det kändes skönt och det var bra för henne hoppades vi. Inte ett enda meddelande fick vi från henne om hon hamnade i Berlin eller Italien . Vi firade julen 1963 med mina syskon och våra föräldrar. Fortsättning följer hälsar Sara- Dorthy