Många av er såg säkert TV serien om Bonusfamiljen, första avsnittet var rörigt och skrämmande. Jag tycker det är så tragiskt med alla skilsmässor, om det går till på det sätt det skildras i serien så måste det bli avskräckande hoppas man. Vi som är äldre tycker att det måste bli en moralisk upprustning i Sverige. På alla andra sätt har svenska barn det mycket bra . Men att flytta varannan vecka och inte få sova osammanhängande säng varje natt . Vi vuxna skulle inte vilja ha det på det sättet.Det är obarmhärtigt i allra högsta grad.Nu till min livsberättelse , snar blev blev det jan 1954 och vi fick nyckel till vår lägenhet. När dörren öppnades och vi klev in i den lilla hallen och såg in i rummet sa jag till min man " detta måste vara paradiset badrum och kylskåp! vilken lyx. Så blev det möbelköp och fixa till med gardiner mm. Genast trivdes vi så bra, det var 12 lägenheter i fastigheten och ingen av fam var över 30 år. Företaget rullade på bra, min syster hade slutat och sökt in på Kaggeholms Folkhögskola och en annan flicka tog över hennes jobb. Nu måste vi var 2 i butiken fredag och lördag. Så upptäckte jag att en baby var på väg vi blev mycket glada. På vårkanten var vi 4 st kvinnor i samma situation i fastigheten Fortsättning följer. Trevlig helg på tisdag är det semmeldag tror jag hälsar Sara-Dorthy