Flyktingkatastrofen berör oss alla.Särskilt tänker jag på alla i dom öppna båtarna vågorna som slår och där dom trängs som packade sillar , kanske utan mat och vatten. Inget vetskap om dom kommer levande fram till något land. Länderna i Europa har ju inte förberett sig på så stora mängder flyktingar, hoppas att dom inte blir alltför besvikna när det finns dåligt med bostäder och jobb. Flyktingförläggningar är ju inget för familjer, för ensamstående kanske det går att härda ut. Nu är ju hela världen i kaos och vi får försöka att efter bästa förmåga att hjälpa till. Nu till manegen plåga har kommit så långt att jag står i kö för tid hos en ortoped. Till veckan skall jag ta en ny röntgen. Så får jag se hur det utvecklar sig ont har jag varje steg jag tar, någon hjälp måste jag få hoppas jag. Att halta i 6 mån. tar på krafterna särskillt när man inte är helt ung. Ha det så gott i höstmörkret och mys så gått det går hälsar Sara-Dorthy