numera är det inte populärt att vara klädd i päls, men livet har ju en annan puls i dag. Men jag har ägt 3 pälsar i mitt långa liv. Första pälsen fick jag av min man när vår son föddes 1954 . Jag tror att det var en skanofix päls men jag är inte säker. Andra pälsen fick jag på vår första Gotlandssemester 1963. Det var mycket populärt med Gotlansfårspälsar. Vet inte hur det är idag när man semestrar på Gotland. Den tredje pälsen köpte vi 1985 vem som betalade kan man ju tänka sig. Vet inte om det är skinnet som heter Svakara det står så på. fodret. Den har jag använd varje vinter sedan dess , kortades av efter en 10 år och fifflades till . Men vintern 2013-2014 var sista vintern. Den var alldeles för tung för gamla axlar, Second Hand tar inte emot pälsar längre ingen som vill köpa dem. Jag beslöt att att sprätta isär den skinnet är onte alls nött, började lite smått i nov. 2014 och tänker fortsätta efter påsk sittande på min inglasade balkongoch sätta på infravärmaren så jag inte fryser. Men vilken yrkesskicklighet , jag har redan förundrats över deras noggrannhet oj vad många timmar det skall ta mycket är ju handgjort det är mellanfoder och foder en gång till och sedan sist det finaste fodret så tjusigt jag tror man kan göra en plus av det.undra om det finns ett yrke nu som heter Pälssömmerskor eller är kunskapen lagt i graven.Det blir en del stora bitar och av ärmarna mindre bitar men jag har en sonhustru samt 2 st barnbarnsflickor om dom vill så kan vi dela upp bitarna det är ju populärt med stolsitsar , kuddar mm mm. Har ni gamla pälsar sprätta isär dem . Så till sist varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök undrar Sara-dorthy